The Beatles är förmodligen det mest kända bandet i musikhistorien, men medlemmarna var usla på att göra julsånger. Om det är en sak jag kan betona för dig den här julhelgen så är det det. Sätt på någon radiostation som ägnar sina decembrar åt julmusik. Inom en timme kommer du att höra både ”Wonderful Christmastime” av Paul McCartney och ”Happy Christmas (War Is Over)” av John Lennon, och du kommer att tvingas hålla med. Det är inga bra låtar. Det är okej, du kan erkänna det. Jag vet att det finns en liten röst i ditt huvud som säger ”Men… Beatles… folk gillar dem… kanske de här låtarna är bra?”. Nej. Det är de inte. Säg det högt. Det är befriande.
Den verkliga frågan här är inte ens så mycket ”Är låtarna dåliga?” som den är ”De är dåliga, men vilken är värre?”. Så låt oss ställa den frågan. Nedan kommer jag att lägga fram argumenten mot varje låt och utse en vinnare (förlorare?). Du är välkommen att delta med ditt val. Det finns inget fel svar här. Såvida du inte gillar en av dem. Då har du fel.
OPTION #1: ”Wonderful Christmastime” av Paul McCartney
Låt mig börja med att säga att Paul McCartney verkar vara en helt trevlig man som förmodligen skulle ha uppmuntrande ord till dig om du var nedstämd av en olycklig händelse i din karriär eller ditt privatliv. Med det sagt, den här låten är traaaaassssshhhhhhhhh. Alla vet det också. Googla ”Wonderful Christmastime”. Du kommer inte ens igenom den första resultatsidan innan du kommer till artiklar om hur hemsk den är, och i slutet av den andra resultatsidan finns det redan två eller tre motsägelsefulla ”In Defense Of…”-artiklar om låten, vilket är det säkraste tecknet av alla på att något är obeskrivligt dåligt.
Ärligt talat skulle vi kunna göra en underuppvisning till denna större uppvisning med titeln ”Vilket är din sämsta favorit i ’Wonderful Christmastime’, den upprepade refrängen eller alla dessa jävla elektriska ljud?”. Du tror att det är refrängen eftersom det är den delen som flyttar in i ditt huvud och vägrar att lämna det, som folk i de där mardrömshistorierna om AirBNB, men lyssna igen och fråga dig själv detta: Skulle det störa dig så mycket om det inte vore för alla ljud? Jag slår vad om att det inte skulle det! Faktum är att jag slår vad om att du började bli arg så fort du hörde den första sproingen i början av låten, som jag är ledsen att jag tvingade dig att lyssna på igen, men vetenskapen krävde det.
Den nästan universella överenskommelsen om den här låtens avsaknad av ett förlösande drag (och den sak där, återigen, Paul verkar väldigt gullig och jag vill inte att han ska vara ledsen) får mig nästan att må dåligt om jag fortsätter att tjata om det så här. Jag bryter inte precis ny mark här. Och jag tror att jag skulle kunna känna mig riktigt illa till mods om det inte vore för två ytterligare faktorer.