Kristna över hela världen går igenom fastan genom att betona bön, fasta och allmosor. Ofta tolkar vi sådana metoder som uteslutande judisk-kristna, och i själva verket är de gemensamma för de abrahamitiska trosriktningarna. Men även buddhismen och andra österländska religiösa traditioner uppmanar de troende till dāna (allmosor eller välgörenhet). Dāna har kallats den grundläggande och viktigaste principen i buddhisternas andliga resa, som leder till större inre frihet och slutligen till nirvana – den hoppfulla befrielsen från återfödelsens kretslopp.
I buddhismen erbjuds ofta allmosor till buddhistiska munkar, vanligtvis i form av mat. I utbyte erbjuder munken en välsignelse. Utbytet av allmosor och böner initierar en andlig förbindelse. Som Buddha själv relaterade bör den som ger allmosor och munken vara i ”ömsesidigt beroende”. Almsändarna förser munkarna med livets ”rekvisita”, och munkarna i utbyte ”lär dem den beundransvärda Dhamma” (rätt väg i livet) (Itivuttaka, §107).
Medans almsändningen placerar givarna och mottagarna i en form av ömsesidigt beroende påverkar den välgörande handlingen givarens ande, och bidrar till att andligt rena och förvandla. Dāna, enligt den buddhistiska förståelsen, erbjuder frihet, ett hälsosamt avståndstagande från världen och hjälper personen att leva för andras skull, medan dess motsats, själviskhet, föder smärta och lidande genom självupptagenhet.
I den kristna traditionen är Jesu uppmaningar att ge allmosor många. I Matteus 25 kopplas den kristnes frälsning till att älska de mest behövande, där man ser välgörenhet som ett svar på Kristus själv:
Kom, ni som är välsignade av min Fader. Arv det rike som har förberetts för er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig mat, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var en främling och ni tog emot mig, jag var naken och ni klädde mig, jag var sjuk och ni tog hand om mig, jag var i fängelse och ni besökte mig. (v. 34-36)
Denna uppmaning till välgörenhet – från ordet caritas, som betyder ”kärlek” – förblir ett av kristendomens mest betydelsefulla kännetecken och sporrar till både individuella och gemensamma ansträngningar.
För såväl kristna som buddhister ses allmosor positivt som en praktik som ger andliga förtjänster. För den kristne är välgörenhet ett svar på Guds kallelse och livas upp av hans nåd. På samma sätt förstår buddhisten allmosor som en form av uppoffrande välgörenhet som är förtjänstfull – kanske till och med frälsande i buddhistisk mening – genom att bygga upp andlig rikedom till evigheten. Enligt en text som är helig för buddhister är frukterna av givandet bland annat andras tillgivenhet och uppskattning, självförtroende och ett gott rykte, och efter döden ”återkommer själen till en god destination, den himmelska världen” (Anguttara Nikaya 5, 34). Buddhisterna tror att utövandet av dāna kan bidra till att bryta återfödelsens kretslopp och leda till att uppnå nirvana. Även om livet efter döden för kristna är annorlunda än det som buddhisterna föreställer sig, har vägen till andlig frihet, som kulminerar i livet efter döden, vissa likheter.
Kristendomen och buddhismen fokuserar båda på differentierad allmosor – det vill säga att allmosor ska delas ut beroende på situation och behov. I kristendomens föreställning om de ”heliga fattiga”, som bygger på apostlarnas vittnesmål, betraktas änkor och föräldralösa barn som särskilt förtjänta av allmosor. På senare tid har katoliker kallat detta för det förmånliga alternativet för de fattiga, ett svar på dem i samhället som är i störst behov av välgörenhet.
Men välgörenhet och dāna handlar om mer än vad som tas emot av den behövande; de erkänner att det finns ett mottagande i givandet. För den kristne är välgörenhet vägen till sann frihet. Att frigöra sig från denna värld gör att man kan fokusera på högre saker och slutligen, genom tro och Jesu triumf över synd och död, uppleva den kommande världen: himlen.
Den buddhistiska idén om dāna kan påminna oss kristna om en av grundprinciperna för vår tro, som Kristus vittnade om och som praktiserades av de första kristna och av troende människor i dag: Det vi ger i allmosor här kommer att återbetalas. Som evangeliet berättar för oss:
Sälj era ägodelar och ge allmosor. Skaffa er penningpåsar som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen som ingen tjuv kan nå och ingen mal kan förstöra. (Lukas 12:33)
För kristna och buddhister finner man genom välgörenhet frihet, befrielse från fasthållandet vid sig själv och denna världens ting, och en öppenhet för det kommande livet.