Sökandet efter Ashkenaz – som anses vara födelseplatsen för ashkanaziska judar och jiddischspråket – har pågått i 1000 år och är en av de längsta sökningarna i mänsklighetens historia. Det är kanske näst längst efter sökandet efter Noaks ark som började på 300-talet e.Kr.
Ortnamnet Ashkenaz förekommer tre gånger i Bibeln, men under medeltiden var det exakta ursprunget till Ashkenaz bortglömt. På grund av de ashkenaziska judarnas migration blev det senare förknippat med Tyskland. Detta ledde till att alla tyska judar betraktades som ”ashkenaziska”, en term som sedan tillämpades på central- och östeuropeiska judar som följer ashkenaziska religiösa sedvänjor och som talar jiddisch.
Det jiddiska språket – som består av hebreiska, tyska, slaviska element och skrivs på arameiska – har talats åtminstone sedan 800-talet e.Kr., men dess ursprung har debatterats av språkvetare i flera århundraden. Vissa har föreslagit ett tyskt ursprung, medan andra tror på en mer komplicerad början för språket, som började i slaviska områden i Khazarien – det kazariska riket på medeltiden som täckte dagens södra Ryssland, Kazakstan, Ukraina och delar av Kaukasus – och som följdes av Ukraina och slutligen Tyskland. Även om språket antog ett tyskt ordförråd behöll det sin slaviska grammatik – vilket är anledningen till att jiddisch ofta kallas ”dålig tyska”.
Språkforskarnas oförmåga att nå konsensus har fått vissa att deklamera att mysteriet om var jiddisch kommer ifrån aldrig kommer att lösas. Men nu hjälper för första gången ett banbrytande verktyg, som omvandlar genomdata till förfädernas koordinater, till att lokalisera jiddisch-talarnas DNA.
I den största genomiska studien av ashkenaziska judar, och den första som studerar jiddisch-talare, har vi tillämpat vårt verktyg för geografisk befolkningsstruktur (GPS) – som fungerar på samma sätt som navigatorn i din bil – på arvsmassan hos mer än 360 jiddisktalande och icke-iddisktalande ashkenaziska judar.
Förvånansvärt nog hittade vår GPS fram till nordöstra Turkiet, där vi hittade fyra uråldriga byar, varav en övergavs i mitten av 700-talet e.Kr.
Dessa uråldriga byar som identifierades av GPS-verktyget ligger i ett kluster i närheten av Sidenvägen – det antika nätverket av handelsvägar – och heter Iskenaz, Eskenaz, Ashanaz och Ashkuz. Och det är troligt att det är dessa byar som markerar platsen för Ashkenaz förlorade landområden.
Historien om ett folk
Detta område, som ligger i korsningen av forntida handelsvägar, tyder på att jiddisch-språket utvecklades av iranska och ashkenaziska judar när de bedrev handel på Sidenvägen från de första århundradena e.Kr. till omkring 800-talet, då de anlände till slaviska länder.
Med hjälp av bevis från lingvistik, historia och genetik drog vi slutsatsen att de gamla ashkenaziska judarna var handelsmän som utvecklade jiddisch som ett hemligt språk – med 251 ord för ”köpa” och ”sälja” – för att behålla sitt monopol. De var kända för att handla med allt från pälsar till slavar.
Under 700-talet var orden ”jude” och ”köpman” praktiskt taget synonyma, och det var ungefär vid den här tiden som ashkenaziska judar började flytta från det forntida Ashkenaz till det kazariska riket för att utvidga sin merkantila verksamhet.
Denna judiska migration ledde till att några av de turkiska kazariska härskarna och många östslaver som bodde inom kazarriket konverterade till judendomen för att inte gå miste om den lukrativa sidenvägshandeln mellan Tyskland och Kina.
Men Khazarias undergång på grund av fortsatta invasioner och slutligen den svarta döden ödelade detta sista judiska imperium Khazaria. Detta ledde till att de ashkenaziska judarna delade sig i två grupper – vissa stannade kvar i Kaukasus och andra migrerade till Östeuropa och Tyskland.
De två grupperna kallade sig fortfarande ashkenaziska judar, men namnet ashkenaz blev starkare förknippat med Tyskland och den europeiska gruppen – för vilka jiddisch blev deras huvudspråk.
Ett hemligt språk
Då nordöstra Turkiet är den enda plats i världen där ortnamnen Iskenaz, Eskenaz, Ashanaz och Ashkuz existerar tyder detta starkt på att jiddisch etablerades runt det första årtusendet vid en tidpunkt då judiska handelsmän flyttade varor från Asien till Europa. Detta gjordes genom att utveckla språket jiddisch, som mycket få andra än judar kan tala eller förstå.
Framtida bevis för ashkenaziska judars ursprung kan hittas i många sedvänjor – som att krossa ett glas vid en bröllopsceremoni och att placera stenar över gravstenar, som troligen infördes av slaviska konvertiter till judendomen.
Då vi studerade jiddischens ursprung med hjälp av vår GPS-teknik, i kombination med ett medborgarvetenskapligt tillvägagångssätt, kunde vi belysa ett av de mest bortglömda kapitlen i historien och demonstrera användningen av biogeografiska genetiska verktyg för att studera språkens ursprung. För ashkanaziska judar är detta de band som binder samman deras historia, kultur, beteende och identitet.